Image and video hosting by TinyPic enbartemelie – den enda blogg värd att läsa

Hejdå!

Välkommen till en mer frekvent uppdaterad blogg.

Näe, nu skiter ja it

Näe, nu skiter ja it! Snart i alla fall. Hemskt ledsen, lilla bloggyblogg. Det här var fasenmig ett tafatt försök (om det ens är det). Jag kommer att byta plats just på grund av att jag vuxit så stor. Blogg.se klarar inte av fler serverkraschar längre, trots att de är uppköpta av Allers. 

Nej, inga pengar i världen kan klara av enbartemelies storhet. Så det så! Återkommer inom kort med den nya url-adressen. 

Söndag



Bullar är gott. Särskilt de från Vurma.

Beautiful ones

Bläddrade igenom materialet på min hårddisk. Bilder från otaliga klassresor, nyårsaftonar och katter. Dagboksanteckningar som andas panik och grubbleri. Ett tafatt försök till en självhjälpsbok. Herremine, lillgammal var bara förnamnet. Superfeminist var mitt förnamn och jag specialiserade mig i att skriva noveller som behandlade våldtäkt, misshandel och andra former av miserabla situationer. I går blev jag beskylld både för att vara rasist och antifeminist. Förtryckare av det kvinnliga könet, är nog en mer passande fras.

Mer kunde inte vara fel. Jag är av den uppfattningen att man kan föra fram åsikter, oavsett om de är en man eller kvinnas, utan ett ställningstagande. Ta till exempel min killpanel där fyra mer eller mindre kända män uttalar sig om frågor som någon gång passerat min tankebana. "Varför ringer han inte", "Vad är bäst: osminkad eller sminkad?". Deras åsikter är absolut ingen sanning, långt ifrån, men en fingervisning. En rolig sådan, ska tilläggas. Förtrycka det kvinnliga könet, det gör man däremot om man låter ett svar stå som sanning i sig. Jag är feminist, absolut. Dumt vore ju annat.

Nej, nu ska jag sova. Fantastiska planer väntar!


Hard to beat

Operation snäll dotter har påbörjats. Om än lite sent kan tyckas eftersom den stora dagen redan är imorgon. Då får jag supa lagligt i USA. Och är ett år närmare döden. Känns himla fint.

Som den bortskämda snorunge jag är står givetvis något lika snorigt högst upp på önskelistan: en ny dator. Jag vill ha den nya mac booken med 13 tums glansig skärm och utökat minne. Förra gången jag gick i data-tankar skaffade jag mig en väska istället. Nu ångrar jag mig. Yttepyttelite.

"Emelie, din dator skulle platsa på vilket museum som helst, höhö!" skrockade Elin när hon tog en sötsliskig vodkadrink hemma hos mig. Förgäves försökte hon nå cyberspace, men icke.


5 fördelar med att jobba på en tjejtidning

1. Man blir så jäkla övermätt på shopping att man inte ens orkar titta i affärer = bra för min i skrivande stund icke befintliga ekonomi.
2. Mjukisbrallor till jobbet? Nemas problemas. Eftersom det bara är tjejer fintn det ju ingen anledning att fixa till sig. Med undantag för vår gamla farbror till städare.
3. Man kan snacka "Suri", "Ava" och "Romeo" utan att förklara närmare. (Suri är Tom Cruises och Katie Holmes übersöta dotter. Ava tillhör Reese Witherspoon och Romeo ingår i klanen Beckham)
4. Vi har ölkorv på jobbet. Bara det i sig är en anledning att pallra sig upp på morgnarna.
5. Man får mycket tidningar. Veckans affärer? Check! Korsord? Check! Amelia? Check.


Mtv presents...


Eftersom jag är så jäkla intressaft så intervjuar jag mig själv. Njut, enjoy, bon apetit!

Nå, Emelie, det är fredag. Klockan är strax över tolv och du ligger i din säng?
- Och läser ja!
Nej, du bloggar. Och låtsatsintervjuar dig själv i brist på andra aktiviteter. Har du inget roligare för dig, låt säga en fredagskväll?
- Jo, det kanske jag har. Men det handlar om att prioritera. Är man en hard-fuckin'-workin'-woman måste man unna sig en slappkväll emellanåt. Okej?
Spelar du på jobb-kortet. Aha... Och vilken dagstidning prenumererar du på, sa du?
- (Tystnad)
Hallå. jag hörde INTE!
- Jag sa upp min prenumeration på DN. Räknas Metro?

Fan. Orkar inte mer. Nu ska jag läsa om smink och annat viktigt ur senaste DV.


Jag hade glömt

Hur kunde jag glömma?

Grey's Anatomy - så genialt, spännande, saftigt och brilliant. Idag såg jag det finaste avsnittet på länge. Det  var kärlek så det sprutande om det. Och jag grät. Torkade mig på min vita prydnadskudde.

EDIT! JAG ÅNGRAR MIG! PROGRAMMET MED ANN VAD HON NU HETER SOM HANDLAR OM MÄN ÄR BETYDLIGT BÄTTRE!

Kära lågkonjuktur

Jag tror nog att bilden nedan säger något om helgen. Det gör den. Det vill säga: att jag inte fastnar så lätt på bild.  Min nyinflyttade vän Loa gjorde mig sällskap under Lördagen. Fördrink på Ljunggrens, något stället jag inte minns och sedan Debaser. Det var ungefär som den gamla goda tiden. Bekymmerslöst och glupskt.

 Är egentligen inget superfan av Debban Medis, men i brist på andra förslag drog vi dit. (Icke att förglömma: där det spelas bra musik finns fula killar. Där det spelas dålig musik hänger de snygga). Tyskt eurotecho dånade ur högtalarna och dansgolvet var fullproppat, trots att det inte var löning. Var är lågkonjukturen när man behöver den?



En raspberry daquiri, i brist på jordgubbar. Bilden anser jag inte riktigt gör mig rättvisa. Jag visste var sugröret var, eftersom jag drack upp den på mindre än fem minuter.

Gossip girl, the Hills och Idol

Puh! Blir nästan anfådd av att tänka på hur mycket spännande dumburkens det finns i dumbrukens tablåer. Hela veckan hade jag tjatat om Gossip Girl. Tvingat mig själv och mina kollegor att välja: Vem är egentligen hetast av Chase Crawford, Penn Badgley eller Ed Westwick? Är det verkligen inne med knästrumpor? Fast mest spännande är ju förstås Leighton Meester och Blake Lively. Inte helt oväntat missade jag premiären. Jag sov och läste boken Smuts av Katarina Wennstam istället.

Förutom att ha jobbat har jag även invigt mitt lilla kök, med betoning på lilla. Quesadilla med kyckling, crème fraiche och paprika blev det. Nu känner jag mig otroligt stolt. Och som grädde på pulvermoset tänker jag även diska.

Tack, tack alla för era stående ovatoiner.
Xoxo

-

Åh, vad jag hatar söndagar.


Lika som bär



Min och praktikant-Alices Mulberry Bayswater. Dock har min några fler år på nacken...

10 Hemliga fantasier jag gärna håller för mig själv men nu (öppenhjärtligt) delar med mig av

1. Läsa DN i sängen. Äta smulfria nybakta scones med massor av smör som inte innehåller några kalorier alls.
2. Resa till Thailand, sörpla på paraplydrinkar, få massage och lyssna på ljudböcker.
3. Galoppera skitsnabbt längs en grusväg i snäv kurva.
4. Skrika vårskrik á la Ronja Rövardotter på Sveavägen.
5. Hälla en drink, helst rödvin, över någon slemmig typ på krogen.
6. Göra entré på röda mattan iförd något av Carolina Herrera med Jude Law vid min sida.
7. Vara med i gymnastik OS. Och vinna. Dopning eller ej spelar ingen roll.
8. Gå på Highshcool och vara cheerleader. Skulle vara grym, promise!
9. Vinna en Oscar och tacka gud, min mamma och gud.
10. Stoppa tiden så jag kan se på hur många Top Model-avsnitt som helst.

Jag skyller allt på dig

Kanske kan jag skylla allt på min hamster Tusse. Eller Hampus. Kanske är det Mollys fel? Okej, lite kort briefing: hamstrar är som bekant nattdjur. Förutom att samla mat i sina kindpåsar sover de under dagen. Om man tämjer dem riktigt väl så kan de lära sig att kissa i speciella toaletter fyllda med chinchillasand. Molly lärde sig det, de andra var hopplösa.

Jag har så länge mina föräldrar kan minnas haft sömnproblem. Egentligen inte särskilt skadligt i sig, men kan bli lätt enervernade under långa perioder. I synnerhet för andra. Förra helgen var inbokad för sömn. Den prioriterades bort för roligare aktiviteter. Denna onsdagskväll (eller är det tisdag? Hoppas!) skulle egentligen vara vigd åt sömn och i andra hand städning. I stället kollade jag på Efterlyst, målade naglarna och kollade mejlen.

Nu har jag som vanligt svävat ut lite grand. Det brukar bli så när man får för lite sömn. Tankeverksamheten är inte alltid på sin topp då. Jag har haft många djur. Mina tre hamstrar har varit de absolut piggaste nattetid. När jag väl förskte sova så sprang de alltid i sina små hjul. Till en början fick de alltid springa i sådana där plasthjul som följde med buren. Efter ett tag av övergödning så fick jag köpa ett större hjul i järn, som gnisslade och höll mig vaken. Enligt min hobbypsykodynamiska tes så har dessa barndomsupplevelser satt sina spår. Djupt.

Härmed ska mitt nya mantra vara: Sov för helvete!

RSS 2.0